Hamilton-Norwood-skalan
Hamilton-Norwood-skalan är det vanligaste sättet att beskriva hur långt ett ärftligt håravfall hos män har gått, från en lätt tillbakadragen hårlinje till nästan fullständig kalhet på ovansidan. Den används av läkare och hårtransplantationskirurger för att beskriva progression och bedöma vad som är kirurgiskt möjligt.
Kort om Hamilton-Norwood-skalan
Hamilton-Norwood-skalan beskriver manligt mönsterhåravfall i sju stadier, från stadium I utan synlig påverkan till stadium VII där bara en smal krans hår kvarstår vid sidorna och i nacken. Skalan används kliniskt för att beskriva progression över tid och för att bedöma hur mycket som går att åtgärda med hårtransplantation.
Vad skalan används till
Skalan ger läkare, patienter och hårtransplantationskirurger ett gemensamt språk för hur långt ett manligt mönsterhåravfall hunnit. Den säger ingenting om orsaken – mekanismen är alltid densamma, känslighet för DHT – utan bara hur stor del av hårbottnen som påverkats.
Vid en bedömning för hårtransplantation används stadiet både för att uppskatta hur mycket donatorhår som finns tillgängligt i nacken och för att avgöra om håravfallet sannolikt har stabiliserat sig eller fortfarande är aktivt.
Stadierna i korthet
Skalan beskriver en gradvis progression. De flesta som utvecklar mönsterhåravfall rör sig genom stadierna långsamt, ofta över flera decennier, men takten varierar mycket mellan individer.
De sju stadierna
| Stadium | Vad som ses |
|---|---|
| I | Ingen eller nästan ingen tillbakadragen hårlinje |
| II | Lätt tillbakadragning vid tinningarna, hårlinjen i det närmaste hel |
| III | Tydlig tillbakadragning vid tinningarna – det första stadiet som räknas som synligt håravfall. En variant, ofta kallad III vertex, innebär i stället en tunnare hjässa med mindre påverkad hårlinje |
| IV | Djupare tillbakadragning fram, samtidigt som hjässan börjar tunnas – de två områdena är fortfarande skilda åt av ett band med hår |
| V | Bandet mellan hårlinje och hjässa blir smalare och glesare, men finns kvar |
| VI | Bandet försvinner och de tillbakadragna partierna fram flyter samman med den tunnare hjässan |
| VII | Det mest uttalade stadiet – bara en smal krans hår kvarstår vid tinningarna, sidorna och nacken |
Vem sätter stadiet?
En läkare eller hårtransplantationskirurg bedömer stadiet visuellt, ofta i kombination med fotografier och ibland trikoskopi för att se hur mycket miniatyrisering som redan skett i gränsområdena.
Stadiet är en ögonblicksbild, inte en prognos. Två personer i samma stadium kan ha helt olika fortsatt förlopp beroende på ålder, ärftlighet och hur tidigt behandling sätts in.
Vad betyder stadiet för behandling?
Tidiga stadier, ungefär II till IV, är där minoxidil och finasterid har störst chans att bevara det hår som finns kvar. Behandlingarna kan inte återställa ett helt kalt område, bara bromsa och delvis förtäta det som fortfarande har fungerande hårsäckar.
Senare stadier, framför allt VI och VII, avgör hur mycket donatorhår som finns tillgängligt om en hårtransplantation blir aktuell – donatorområdet i nacken minskar med hur mycket av det som redan tagits i anspråk av håravfallet.
Vanliga frågor om Hamilton-Norwood-skalan
Finns det en motsvarande skala för kvinnor?
Ja, Ludwig-skalan, som beskriver kvinnligt mönsterhåravfall i tre grader eftersom mönstret skiljer sig från det hos män.
Kan man gå tillbaka till ett tidigare stadium?
Inte spontant. Behandling kan öka hårtätheten och göra bilden ljusare inom ett stadium, men den formella klassningen brukar ändå utgå från det mönster som en gång etablerats.
Hur snabbt går man igenom stadierna?
Mycket olika mellan individer, ofta över flera decennier. Ålder vid debut, ärftlighet och om behandling sätts in tidigt påverkar takten.
Sätter en hårklinik stadiet korrekt?
Bedömningen varierar med erfarenhet. En hudläkare eller erfaren hårtransplantationskirurg är mer tillförlitlig än en allmän bedömning på en hårklinik, särskilt när stadiet ska ligga till grund för ett beslut om kirurgi.